Första skoldagen - precis som när man var liten, eller!?

Det är nästan så man blir nostalgisk när man återupplever gamla minnen. Visst minns vi väl alla hur första skoldagen kändes!? Det pirrade i magen och man hoppades på att iallafall få en kompis =). Det e konstigt hur de blir när man blir "stor", inget är längre som förr... Var fanns pirret i magen?!

Imårse knallade vi iväg lagom till klockan 10:00 för att träffa våra blivande vänner. I Aulan stog allt från Norskor och Spanjorer till en sprallig tjej som rest ända från Uruguay. Komentaren som kom från både mig och Josefin var "de blir nog bra de här"!

Efter skolan var det, tro det eller ej, tyvärr dags för att införskaffa ett par vantar och en stickadmössa. Dock mot min vilja!!! Det var bara att inse att pga så mycket frisk luft som vi andas in om dagarna så behövs de nog. Bara idag har de blivit nästan 10 km, plus några nyfunna vänner invid Neckar. Solen värmmer och det e inte mycket snö kvar men vinden kan vara kall... Så skrattar bäst som skrattar sist, våren är iallafall längre hunnen än där hemma ;P